Lazzies Kladd

”Delvis rätt. Mina föräldrar var från en liten by vid foten av Blåbergen, men jag är uppväxt här i Gränslandet. Du tog det på ögonen va?
   Men, nog om mig och mer om dig. Jag anar att du inte är en spion från norr, och som du ser ut så tror jag att du blivit jagad genom snårskogen uppströms. Kanske rent av från byn söderöver som jag och Renny passerade imorse?”
   Iannas min måste ha förrått henne, för flickan med det vilda håret log brett igen. Men leendet försvann lika fort som det dykt upp och ersattes av en pannrynkning.
   ”Stället fullkomligt kryllade av blåmantlar. Vi trodde att de inte skulle bry sig om skogarna på den här sidan Eilj. Vad finns här som de är intresserade av?”
   Ianna skruvade på sig.
   ”Hur ska hon kunna veta?” muttrade Renny och föste undan sin kamrat.
  Han vände sig till Ianna.  ”De kom till vår by för några veckor sedan. Vi kom undan, men efter vad vi sett på vägen hit så verkar de tillfångata alla som kan använda någon av de tre krafterna. Vi har sett hundratals, speciellt i vår ålder, som marscherats norrut.”
   ”Vi trodde inte att det fanns magiker här”, inflikade flickan.  ”Annars hade vi försökt ta oss söderut i stället, mot lågländerna.”
   ”Det finns grönblod i de mörka skogarna söderut”, sa Ianna.
   Renny höjde på ögonbrynen och flickan brast ut i ett gapskratt.
   ”Grönblod?” flämtade hon fram och torkade en tår. ”Är du inte lite gammal för att tro på sagor? Tror du blåmantlarna tror på sånt?”
     Renny sneglade mot henne, fortfarande med rynkad panna.
   ”Va? Tror du också på det?” skrattade hon och flinade åt sin vän.
   ”Varför inte? Det är faktiskt inte bara sagor, det har funnits grönblod. Aly sa att det fanns böcker på Universitetet i Eiljon som-”
   ”Sagoböcker”, avfärdade flickan. ”Även om de vore sanna så har ingen sett ett grönblod på hundra år. Det är bara gamla tokiga gummor och-”
   Hon tystnade och vred på huvudet.
  ”Vad-” började Renny.
  ”Shhh!”, flickan satte en hand över hans mun. ”Det kommer någon.”